sandyas

om man ger ett negativt omdöme om/till någon så bör man dessutom komma med fem bra saker, har jag hört. så att det ska väga jämt.. det är så mycket lättare att tro på de negativa kommentarerna. tycker jag iaf. kanske har det att göra med att mitt självförtroende är helt sjukt dåligt.. har fått en negativ kommentar om en sak och så många positiva om precis samma sak, men det som finns kvar i mig är det negativa.. mm.. det här blev svamligt. riktigt ordentligt.

läsandet går faktiskt inte bättre idag heller. men får väl försöka ändå. det är ju för fan inte bokens fel att jag är helt ofokuserad! *suck*

ska ägna dagen åt att läsa egentligen, barn upptäcker skriftspråket, men det går inge bra.. tankarna drar bara iväg åt andra håll.. kan inte fokusera på det jag ska läsa, alls. det är sååå frustrerande! på- och avknapp för distraherande tankar efterlyses. till saken hör att det egentligen inte är en särskilt tung bok att ta till sig så det borde faktiskt inte vara några problem med läsningen.. som tur är så har jag imorgon att läsa på oxå. men jag hade faktiskt tänkt att läsa minst hälften idag och inte spara allt tills imorron. *suck*

[leave.my.thoughts]

ibland blir det riktigt bra, som midddagen idag t.ex. grillad kycklingfilé med wookgrönsaker, var det som stod på menyn idag. skulle varit gott med lite frukt, typ mango, till efterrätt men det har jag ju tyvärr ingen. aja, får klara mig ändå. är riktigt sööögen på ett glas vin oxå, får se hur det blir med det..
resten av kvällen kommer jag att inta soffläge kollandes på tv.

imorron blir det läsdag, hela dagen. ska försöka komma upp någorlunda i tid och sätta igång tidigt.. det är planen iaf. får se till att hålla mig till den oxå..

[you've.got.my.heart.in.your.hand]

har helt överjävlig ångest idag. varför kan man ju undra.. är inte bf, var inte ens ute igår.. gammal vanlig söndagsångest kanske? trött på det. aja, tur att soffan är min vän.

[is.this.how.it.should.be?]

så var denna kurs äntligen avslutad. och imorron är det dags för nya tag och nästa kurs. skulle visst ha läst en bok tills på onsdag men det lär det inte bli nåt av med eftersom jag beställde böckerna idag. aja, det kanske kan gå ändå..

har äntligen fått spotify! så nu är jag riktigt nöjd! tack ove!!

har suttit och lekt på youtube en stund. lyssnat på gamla låtar och låtit mig minnas händelser runt omkring. snubblade över uno sveningssons "under ytan". det är en bra låt och sånt intryck den gjorde på mig då, när vi lyssnade på den som mest... det var hösten efter att john rohn blev mördad. hösten i 7:an, när allt blev annorlunda. och när jag tänker tillbaka på den tiden så känns det faktiskt inte som att det var så längesen.. och allt vi gjorde gjorde vi för att vi faktiskt trodde på det. och det var himmel eller helvete. höga toppar och djupa dalar. och vi var så jävla häftiga..

appropå john rohn.. för några årsen kom den här texten till mig.. den är hemsk men läsvärd. för vissa saker får vi aldrig glömma. aldrig någonsin..

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.

har träffat adam och bella en stund, hemma hos adams föräldrar. alltså en av mina mostrar och hennes man. mycket trevligt! och så blev jag bjuden på god mat :) att maten skulle vara nåt annat än god hos dem händer iofs inte :) alltid kul att träffa dem. och som vanligt blev det många skratt. det gillas!

resten av kvällen ser ut att bli lugn. hade tänkt åka förbi mamma och pappa på vägen hem och norpa åt mig en låda vin som jag såg i deras kyl sist jag var där. men det glömde jag ju givetvis.. *suck* aja, jag överlever nog ändå..

skönt att det är en till ledig dag imorron. om solen skiner då ska jag se till att ta mig ut en stund. behövs.

[a.dream.is.a.wish.your.heart.makes]

tvätten klar och lunchen i magen. och nu då? borde ta tag i röran här och försöka hitta mitt hem under all bröte. vill sova en stund..

dagar som den här är det skit att tvättstugan ligger i ett annat hus. kallt och jävligt! hade varit bra med egen tvättmasin och torktumlare (ja, jag vet att det är en miljöbov) men jag skulle inte tro att det är så lämpligt att ha såna maskiner ute på balkongen och då fick de plötsligt inte plats längre. aja, i-landsproblem.

[if.i.had.any.talent]

denna dagen har ägnats åt att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. har lyckats rätt bra med det, om jag får säga det själv. har faktiskt sovit större delen av dagen, så sjukt trött!!

imorron ska jag iaf tvätta. och så ska jag hem en stund t mamma och pappa. säga hej då lite för de ska åka t egypten. och jag är inte det minsta avundsjuk och jag vill inte alls förlja med. nej då, jag trivs sååå bra här i mörkret och kylan. det håller inte alls på att ta livet av mig. inte alls. hur kan man få för sig nåt sånt? näe, fyyy fan! mer sol och värme. nu!!

ryggen bättre idag. gör inte ont alls faktiskt. och det är ju bra.

[you.sang.to.me]

handledningen av fördjupningsarbetet gick bra. lite småpill som behöver ändras på men det känns inte som nåra större problem med det och så ska diskussionsdelen skrivas.

ryggen börjar iaf kännas bättre nu. hoppas den är helt bra imorron.

japp, första januari idag då. 2010.. det blev ett bra slut och en bra början får jag allt säga! började kvällen igår hemma hos sandra och micke. trevlig middag med dem och tess och anders. sen vid tolv så gick vi ner t kristinedals fotbollsplan. sen gick vi hem t dem igen. och efter ett tag så åkte jag vidare t en annan fest där gammalt groll blev utrett och en annan bekantskap blev uppsagd. på det hela taget var det bra.

[it.should.have.been.you]