sandyas

det är nog de små sakerna jag saknar allra mest. de små smygblickarna sådär ur ögonvrån, och det lilla hemligléendet som talade om att smygblicken var sedd. och jag saknar de små lätta berörningarna som fick min hud att glöda.
men om sanningen ska fram så saknar jag det stora och himlastormande minst lika mycket. det som fick mig att tappa andan och känna mig som en kvinna. jag saknar att sväva i din famn när du håller om mig. och jag saknar de glittrande skratten. jag saknar mig som jag var hos dig. i din famn så blev jag den jag borde vara. den jag föddes att bli.
men mest av allt så saknar jag de små ljuden som du gör när jag rör dig..