natten är min vän...
...eller? just nu känns det lättare att fungera såhär dags på dygnet. men jag vill faktiskt inte ha det så, det är inte bra i längden. och möjligtvis så är det så att den svarta nattkatten, som tassar runt mig, bara är ännu en tanke som hindrar mig från att sova.
det borde inte vara så svårt nu. borde väl ha vant mig... men vissa saker kanske man inte kan vänja sig vid? antingen så står man ut eller så bryter man sig loss. hur kan man veta nåt så säkert? samtidigt som man är lika säker på det motsatta? och iochmed det så har man egentligen inget val. trött, trött, trött
[vet]
Kommentarer
Trackback
